Nästa fredag är jag med från start på tangon på Grönan. Tidigare har Olof och jag hastat dit mot slutet efter Cafe opera. Jag träffar flera favoriter och bjuder upp Sebastian som är en naturbegåvning. Jag förstår varför han kämpar med mig när han intresserat frågar om jag är ihop med Olof.

-Vi är goda vänner och danskompisar, svarar jag smickrat och tänker på när jag förklarat för Miguel varför jag inte ville skylta med vårt förhållande, man fick gratis lektioner av de som var proffs.

– Jag misstänkte det, svarade han lättat. Han är mycket äldre än dig. Jag har också flera danskompisar.

-Det är härligt. Det är som min andra familj. I salsan är det fin gemenskap.

– Jag måste prova det.

-Det måste du. Kom hit imorgon!

Dagen efter får jag syn på honom.. Han sitter på bänken och tittar när jag dansar. Med sig har han en äldre dam från tangon jag känner igen. Jag antar att de är goda vänner precis som mig och Olof

.-Hej Anna! Jag gjorde som du sa och kom hit! Fast inte till kursen så du får visa mig lite! Säger han efter han kommit fram när dansen är slut.

– okej, det är väl din tur nu när du kämpat med mig? säger jag och skrattar. Jag visade honom grundstegen och det märktes vilken talang han var.

– Det var ju riktigt kul det här! säger han och skiner som en sol och viftar på armar och höfter frenetiskt.

-Ja, salsa är underbart svarar jag. Han är väldigt rolig att dansa med trots att han är nybörjare. När det blir en bachata ber jag honom dansa tango, den är dramatisk och lidelsefull och sitter som en smäck till musiken. Det känns sagolikt bra. Jag känner hur hans intresse ökar och börjar själv bli lite nyfiken. Hans utstrålning och dans är oemotståndlig.

– Kommer du till Kungsträdgården i veckan? frågar han efter vi avslutat sista dansen nästan helt ensamma på golvet med en makalös tango till Kizomba.

-Ja , jag tror det, svarar jag och vill verkligen känna så här igen. Det är få som lyckas med det.

-Då ses vi där! säger han och vi skiljs åt.

På kvällen innan jag somnar är jag lyckligare än vanligt. Att få dansa med honom var som en dröm och han var helt orädd och jag insåg vilken potential vi hade tillsammans.

När jag kommer till Kungsträdgården är det strålande sommarväder och det är många som dansar på det provisoriska golvet vid scenen. Vi dansar många danser men jag dansar även med andra. En mycket äldre man flirtar hejdlöst. Jag utgår ifrån att det bara är ett spel för att göra dansen trevligare och att han har självinsikt nog att förstå att jag inte är intresserad. Jag minns vad en instruktör en gång sagt; ” En dans ska vara som en fyra minuter lång kärleksrelation ” .. Fullständig harmoni och en koncentration på varandra … Det var exakt så det var när det var som bäst och man klickade fullständigt med den man dansade med. Vi dansade vidare och efter ett par timmar satte jag mig för att vila fötterna och dricka vatten.

-Jag skulle gärna vilja behålla kontakten med dig, säger den äldre mannen som kommit fram och satt sig bredvid mig.

-Varför då? Säger jag förbryllat.

-Jag gillar dig och tycker om att dansa med dig.

-Ja, men då ses vi ju på dansgolvet emellanåt, säger jag och hoppas han fattar vinken.

-Ja, men jag skulle gärna vilja ha ditt telefonnummer, propsar han.

-Det vet jag faktiskt inte. Jag har inte för vana att lämna ut det till främmande män.

– Jag är inte farlig säger han och skrattar till och tar upp sin mobil. Vad har du för nummer? säger han uppfordrande och trots att jag borde vägrat säger jag det. Han slår det på mobilen och min mobil ringer i väskan. Jag minns en annan händelse då en man jag dansat med helt sonika tog min mobil och slog sitt eget nummer. Efter det började han ringa och det kom vänförfrågan från facebook som utökades till meddelanden och när vi sågs på Grönan gav han mig skivor med salsamusik och spanska kurser. Jag var noga med att hålla honom i vänskapszonen och hoppades han förstod att det.

-Vill du dansa? frågar Sebastian som kom fram och tittar surt och snett på den äldre mannen.

-Absolut! Svarar jag och tar ett djupt andetag och skakar på kroppen för att kunna följa hans många och avancerade turer på golvet. Han var klart än av de bästa.

-Du får dansa rätt mycket va? frågar han med konstig blick och jag tittar undrande på honom.

– Ja, det tror jag väl. Jag tycker inte om att sitta still. Hade han väntat på att få bjuda upp mig?

-Många tjejer brukar få vänta rätt mycket.

-Jag bjuder själv upp de jag vill dansa med. Jag väntar inte på att bli uppbjuden. De flesta säger ja. En och annan instruktör eller snobb har väl tackat nej.

-Det är en väldigt strikt kultur i tangon , säger han.

-Jag börjar förstå det. Det är likadant i salsa världen. En del proffs beter sig som popstjärnor. Jag tänkte faktiskt dansa salsa och bachata efter det här. Vill du följa med?

-Jättegärna, säger han och när dansen är slut kommer han fram när jag byter skor och tar på mig en kofta.

-Jag ska bara hämta min cykel,, säger han. Sen leder han cykeln och vi börjar prata medans vi går.. Han berättar att han tränar in ett musikstycke på gitarr med en annan tjej som dansar tango och spelar dragspel.

-Jag måste ringa henne, säger han och tar upp sin mobil och går lite före. Jag låter honom vara privat, smått besviken över att han vid detta tillfälle att umgås med mig väljer att ringa en annan kvinna. Jag låter honom hållas . Om han spelar ett spel fungerar det inte på mig. Jag håller avstånd. Vi går över Hötorget ner till Gustav Adolfs kyrkogata. Han pratar oavbrutet tills vi är framme vid dansskolan. Vi tar av oss uteskorna och ställer på skohyllan och på med dansskorna och går in i lokalen. Det är varmt och fullt med folk som dansar salsa till den glada musiken. Jag hälsar och kramar om några jag går förbi och vi går in i det bakre rummet där de spelar bachata. Det är nästan fullt på golvet.

– Här är det bachata. Jag älskar det. Det är massor av turer och mycket känsla och underbar musik. Det borde gå att dansa tango till också.

– Vi provar ! säger Sebastian och ler.

Sebastians dans följer musikens tempo och uttryck till perfektion. Det är få som har sån musikalitet. Jag förstår varför han är konstnär och spelar gitarr. Han lever sig verkligen in i det. Vi börjar bli rätt samspelta nu när jag lärt känna hans rörelsemönster och signaler ordentligt.

– Det här gick ju strålande ! säger han entusiastiskt efter att vi dansat några danser.

– Vi kan gå in här bakom om du vill så kan jag visa dig Bachata säger jag och visar ett inre rum bakom ett draperi. När vi kommer ser jag de enda två männen i rummet titta förvånat på mig och Sebastian. Båda har uppvaktat mig. Jag får lite farskänsla igen. Jag visar Sebastian grundstegen och han förstår fort men känner av stämningen i rummet och byter till tango och lägger in en överväxel och rusar genom rummet i dubbel takt.

– Wow! Utbrister Sebastian när jag följer som vatten och jag jag ser hur en av ägarna iakttar oss när han gör en snygg styling stepp med det fria benet och jag följer hans exempel och gör likadant. Innan vi går hem vill han prova till salsa med och vi går ut i stora rummet. Det är jättekul när det går så fort och blir riktigt snyggt.

– Den där killen dansar tango, säger Sebastian och pekar på en annan man som om jag inte kände honom.

– Mmm, säger jag och vet inte vad jag ska säga, eftersom jag känner honom väl och han inte ska känna sig underlägsen.

– Hej Anna! säger mannen och kommer fram och ger mig en kram och blir förvånad när han ser Sebastian.

– Sebastian, det här är Henrik som är en av dem som fått mig att börja med tango. Är det okej om vi tar en salsa innan vi går? Säger jag frågande och hoppas att han inte tar illa upp. Mannen är en mästare på kubanskt och kört hårt . Det känns bra men jag ser Sebastian sitta vid en stol vid utgången och se lite ledsen ut. Jag undrar om det här verkligen var så smart av mig? När dansen är slut går jag fram och försöker släta över att jag lämnat honom ensam. Vi byter skor och jag stretchar snabbt så jag kan gå imorgon innan vi går ut på gatan.

– Jag har haft en underbar kväll Anna, säger han. Så här roligt har jag inte haft på länge,

– Inte jag heller. Så roligt att jag knappt tog mig tid att dricka vatten.

– imorgon ska jag träffa dragspels tjejen och träna på vårt gig. Men på söndag är jag ledig om du vill träffas?

-Då är det dans i Vasaparken. Det brukar vara jättetrevligt. Vill du komma så kan vi ha picknick?

– Jätte gärna! Jag ringer dig imorgon så bestämmer vi vad vi ska äta, säger han och ger mig en kram och cyklar iväg. När jag kommer till butiken dricker jag flera glas vatten innan jag tar mat och vin efter sju timmars dans. Jag tänker på Sebastian och hoppas jag inte jag inte sårade hans självkänsla när jag avslutade vår fantastiska kväll att dansa med en annan man.

På lördagen rusar jag ner till Mariatorget och hinner med en timme tango efter jag stängt butiken. Sen äter jag innan jag åker till Grönan för att dansa salsa. Jag sover dåligt trots att jag dansat och det kommer blod från det lilla jag kissar. Jag blöder också näsblod och händerna skakar ordentligt innan jag fått i mig kaffet. Jag hinner jobba några timmar innan jag ser Sebastian utanför dörren.

– Hej! Var det svårt att hitta? Jag ger honom en kram och visar honom in.

– Inga problem, säger han leende och ser mig i ögonen innan han kollar runt i butiken.

– Det här är min butik. Lite rättvist handlade produkter och ekologiskt.

– Va fint, säger han imponerat. Det borde vara efterfrågat.

– Man kan ju tycka det, men det är dåligt med kunder.

Jag drar undan draperiet och visar honom det bakre rummet och han går fram till fondväggen jag laserat i venetianskt rött på gul botten och känner på lasyren.

– Här bor jag. Det är litet men praktiskt. Väggen var ett experiment och det blev så bra att jag inte ville måla över det. Vill du ha kaffe?

– Ja tack, säger han och sätter sig i den nya hörnbäddsoffan jag köpt efter att min förra hyresgäst haft sönder den andra. Hon måste haft det väldigt trevligt när pojkvännen kom på besök, tänkte jag då.

Jag serverar kaffet och tryfflar och slår mig ner bredvid honom. Spänningen är laddad. Vi pratar lite krystat och han vänder sig mot mig och handen trevar sig innanför tröjan mot brösten samtidigt som han sträcker sig för att kyssa mig. Något får mig att parera och hoppa upp från soffan. Jag tänker febrilt. Det går för fort. Jag vet inte vad jag känner och vill inte göra om samma misstag jag gjort förut. Jag går till kylskåpet och börjar ta fram maten. Han går besviket in på toaletten.

– Jag kan göra salladen, säger han sammanbitet när han kommer ut och ser att jag tagit fram sallad.

– Har du tvättat händerna och tagit handsprit? säger jag. Hans ansikte mörknar och blicken blir irriterad.

– Jag har precis tvättat händerna och jag har duschat imorse och bytte underkläder. Är det något mer du vill veta? Säger han surt.

– Förlåt, jag är bara väldigt infektionskänslig och blir sjuk jämt.

– Jag har haft krog och jobbat som kock i massor av år och vet hur man tvättar sig, försäkrar han .

– Visst, säger jag och ger honom kockkniven från Vietnam och önskar att jag fått kladda på salladen själv. Vi packar allt i en picknickkorg och jag tar med en filt och kaffetermosen.

– Jag tar nog cykeln direkt dit, säger han.

– Jag har bilen här så jag tar nog nog den. Vi ses vid dansbanan bredvid cafeet.

Han cyklar iväg och jag går till bilen och kör den korta biten över Västerbron till Odengatan. Det finns parkering precis vid parken och jag behöver inte gå långt. Han är redan där.

-Hallå , hallå! Vad snabb du var! säger jag och hälsar på några bekanta, men det är väldigt lite folk. Det skulle bli både salsa och kizomba idag om jag förstått rätt. Vi slår oss ner oss på gräset bredvid dansbanan.

-Ska vi dansa lite innan vi börjat äta, frågar jag?

-Mmm, gärna.

Vi provar lite salsa och jag försöker få honom att sätta grundsteget ordentligt innan vi bygger på med turer. Han är mycket begåvad. Till slut blir det en kizomba och då laddar han på med en intensiv tango direkt som förstås är helt underbar. Efter nån timmes dans tar vi paus i gräset och jag packar upp.

-Jag tog med lite vin säger han och häller upp i glasen jag ställt fram.

-Oj, smakar som ljuvlig Chablis, säger jag. Kommer passa utmärkt till fisken.

-Mmm säger han. Vad duktig du är. Kan du vin?

Nej, jag är usel på vita viner, men Chablis är svårt att missa. Jag älskar vin och försökte lära mig lite när jag skulle sälja mitt eget vin. Det är en hel vetenskap, nästan samma med choklad och kaffe. Jag skulle gärna fördjupa mig mer i det, sa jag och hällde upp lite soppa till honom och berättade om mitt matintresse också.

-Vi kan öppna en fiskrestaurang du och jag, säger han allvarligt. Jag har haft en i Göteborg och det är dåligt med bra fiskrestauranger här. .

-Det vore jätteroligt, säger jag uppriktigt. Jag älskar att skapa i köket..

Efter att vi dansat lite till och druckit kaffe och ätit mina praliner frågar han om jag vill följa med honom hem? Jag tittar på honom och förstår vart han är på väg.

-Inte ikväll säger jag. Jag är för trött och har sovit dåligt inatt, men om du vill kan du följa med mig hem till landet imorgon?

-Gärna, säger han lite besviket.

-Jag skickar sms när jag vaknat, säger jag och så kramar vi varandra och skiljs åt.

Jag tar bilen hem igen och är väldigt trött och lägger mig i soffan med en bok. På natten vaknar jag som vanligt och måste kissa, men det kommer inte så mycket. Jag lyckas inte somna om och är mer död än levande på morgonen. Jag skickar sms till Sebastian som svarar och jag ringer upp.

-Hej Sebastian! Tack för igår!

-Tack själv! Hur mår du?

-Jag mår inte så bra, kraxar jag och hör att jag tappat rösten. Jag känner mig febrig, har ont i halsen och huvudet och är helt slut. Kanske halsfluss eller något?

-Usch då.

-Jag tror det är bäst att jag åker hem själv idag och så ses vi när jag är bättre? Är det okej för dig?

-Absolut, svarar han, men jag hör besvikelsen i hans röst och hoppas han inte tror att jag hittar på.

-Jag hör av mig när jag är bättre. Må så gott!

-Krya på dig! Säger han och lägger på.

Jag suckar och tänker att det var typiskt och börjar packa för hemfärd. I med alla matrester i byttor och fylla på med vin i en petflaska. Väl hemma är jag för dålig för att träna eller snickra på stugan, som jag alltid gjorde när jag kom hem. Det blev en bok på verandan tills jag tog itu med tvätten och lagade mat.

Jag sov inte bra och hade feber . På morgonen kissade jag fortfarande dåligt och det skummade och kom lite blod. Jag hade en märklig huvudvärk och stora oförklarliga blåmärken på armar och ben och skakade igen innan jag fått i mig kaffet. Det blev att sitta still hela dagen. Jag tog fram min arbetsmapp där jag kontinuerligt sorterade in allt som skulle göras. Det fanns som vanligt massor och jag tog itu med det enkla som min egen bokföring och avslutade med ett halvårsbokslut. Om några dagar skulle jag få materialet för juni från mina kunder och ha massor av jobb framför mig.

Jag stannar hemma hela nästa vecka men veckan därpå tar jag bilen till Årsta dansbana för att dansa lite tango utomhus trots att jag har feber. Jag får syn på Sebastian och går fram och hälsar. Han stelnar till när han får syn på mig.

-Hej Sebastian! Hur är det?

– Hej, jag har blivit sjuk igen, säger han och hostar.

– Igen? Frågar jag förvirrat

-Jag var jättesjuk förut, men så blev jag bättre och började träna inför maraton igen och då kom det tillbaks. Nånting i lungorna, säger han och jag undrar om han smittat mig med något?

-. Jag är också sjuk fortfarande och borde egentligen inte vara här, men skulle jag stanna hemma varje gång jag var sjuk skulle jag inte komma utanför dörren. Vill du byta baciller på dansgolvet ? Säger jag så förföriskt jag kan och lägger huvudet på sned.

– Nej tack, jag ska träffa några vänner, säger han hårt och vänder sig om och går och sätter sig vid ett bord. Jag försöker förstå varför han är så arg? Sist försökte han kyssa mig och ville att jag skulle sova över hos honom. Jag förstår inte men börjar bli van vid såna här reaktioner från män och även sk. vänner inom salsan. Antingen har någon snackat skit eller så är han sårad. Det går säkert en hel del skitsnack om mig tänker jag bedrövat.