Det började närma sig jul. Jag hade varit förvånansvärt frisk hela hösten och sovit bättre än på länge. Det hade varit ett bra beslut att dra ner på öppettiderna. Jag blev mycket lugnare och fick mer gjort. Sommaren hade varit tuff då jag dragits med en infektion i tarmen efter hemkomsten från Bulgarien. Magen hade varit uppblåst och inte fungerat alls och jag hade inte kunnat äta fast föda eller dansa. Hela semestern hade jag varit dålig och ägnat åt att kratta lera, lyfta sten och så gräs på en ofantlig yta. Och när det var klart fick jag göra om stora delar för att grävmaskinisten grävde upp det igen. Därefter hade jag påbörjat rivningen av taket, men det hade försenats av allt regnande. Hälften av tiden gick åt att ta av eller på presenningen. När jag jobbade i butiken gick stor del av tiden åt att resa dit, städa, öppna och stänga. Jag började bli less på det och beslutade mig för att sälja den.

Olof och jag umgicks alltmer intensivt igen nästan varje onsdag och fredag och vår vänskap växte. På lördagarna kom han ibland och hämtade mig efter tangon så gick vi och åt middag efteråt. Ikväll skulle vi gå på Grand hotel. Han hämtar mig i butiken och uppklädda och vackra tar vi oss dit och slår oss ner i baren.

-Skål Olof! Jag är glad att vi blivit så goda vänner igen.

-Jag med. Vi har det bra du och jag, säger Olof.

-Vad minns du bäst från året? Frågar jag

-Vår kväll på Värmdö golfklubb.

– Mmm den var fantastisk. Atmosfären och miljön där är magisk och sen fick vi hela dansgolvet och en DJ för oss själva. Personalen undrade nog om jag var drogad när jag skrattade så jag stod i kors och dansade och ändå kissade på¨mig, det undrade jag också för mina pupiller var stora som tefat? De pendlade mellan tefat och knappnål flera gånger efter det utan att jag förstod varför?

Vi reste oss och gick en trappa upp till Spegelsalen där operan skulle hållas. Det var inrett som ett palats med guld och speglar överallt och en gigantisk kristallkrona i taket med målningar som i Sixtinska kapellet. Ensemblen började sjunga klassiker ur opera historien och jag kände mig som Askungen på bal. När det hela avslutats gick vi till Vinterträdgården för att dansa. Då kände jag mig på riktigt som Askungen när vi svävade fram över golvet. Olof vart hänförd. När fyrverkerierna exploderade inomhus och vi skålade gott nytt år såg han så lycklig ut.

– Tack Anna, för en av de bästa kvällarna i mitt liv!

– Tack själv! Det är en av mina bästa också!

Sedan börjar bandet spela igen och vi fortsätter att dansa en timme till. Jag önskar att vi kunde dansat längre och kvällen aldrig tagit slut. Det sägs att det kommande året kommer att bli som man avslutar året innan. Jag undrade om det var sant? Troligen inte, då kvällen här med Rafael hade varit alldeles alldeles underbar. Han hade varit så stilig i smoking och när vi dansade salsa och ” vår egen dans” hade de vid borden ställt sig upp och applåderat och visslat. Män kom fram och frågade honom hur han bar sig åt? Och sa att vi skulle vara lyckliga som hade varandra. ..

Trots att året innan slutade bra börjar detta dåligt. De som jag ägnat massor av tid åt som skulle köpa butiken backar ur när värden ändrar kontraktet jag överlåter. Besviket tackar jag nej till deras skambud. Det är alltför mycket pengar jag förlorar. Därefter blir jag sjuk i flera veckor och Olof kommer med nya insomningstabletter som jag lyckats sluta med . Jag börjar oroa mig lite grann för min kommande skidresa till alperna, men några dagar innan är jag bra igen. Influensan och konstiga buksmärtor som varat nästan två veckor har lagt sig. Kvällen innan avfärd kommer Olof och hämtar Calle. Resan till Frankrike går smidigt och på flygplatsen väntar UCPA med transferbussen till Val Thorens. Där får jag dela rum med två andra ensamåkare från Sverige som är jättetrevliga. Vi går i gemensam skidskola för avancerade åkare och äter mat tillsammans i centret.

I slutet av veckan och en eftermiddag spenderad på högsta toppen upp och ner i snabbt tempo vaknar jag riktigt dålig mitt i natten och har svårt att andas och en brännande känsla på huden som kliar. I badrummet ser jag de stora nässelutslagen jag har runt nacke och hals och misstänker allergi. Som tur är har jag med mig astmamediciner och jag inhalerar dem. På morgonen letar jag upp en UCPA värd och frågar efter läkare eller kortison.

-Tyvärr har vi ingen läkare på centret men jag lyckades få tag i kortison.

-Tack, säger jag och tar två tabletter. Efter någon timme känns det bättre och jag åker ut i backen i alla fall men tar det lugnt. Dagen efter är det dags för hemfärd. Resan går bra och det går smidigt med flygbussen och tunnelbanan till Mariatorget. Vid midnatt stupar jag i säng och ställer klockan.

Jag vaknar som vanligt mitt i natten och har buksmärtor igen och jag kissar floder. Jag tar en halv insomningstablett direkt. Det hjälper men på morgonen är jag seg och det kliar överallt . I badrummet ser jag att hela ansiktet är svullet och ögonlocken hänger. Jag ser precis ut som Ringaren i Notre Dame. Jag förstår ingenting? Det fanns inte något här jag var allergisk mot? I Frankrike visste jag inte. Det kunde varit damm eller höghöjdssjuka? Val Thorens låg högst i Europa. Jag letar fram allergitabletter och sväljer två stycken, suger i mig astmamedicin och smörjer ansiktet med hydrokortison och aloe vera. Efter en stark kopp kaffe och smörgås åker jag till dansen. Jag ser hemsk ut men struntar i det och förklarar att det nog är allergi. Mot vad vet jag inte. Dansen går jättebra och jag får beröm av instruktören i ett snyggt lyft där jag svävar ovanför huvudet på partnern. Det känns underbart att få bevisa både för mig och andra att jag kan dansa på den nivån. Trots det blir jag inte antagen. Kanske för att jag fräst tillbaks ordentligt en gång när en divig instruktör jag inte gillade försökte trycka ner mig i skorna. Men även innan dess hade jag blivit särbehandlad av några av instruktörerna. Det blev extra tydligt när Olof som inte känner ägaren fick en kram, men inte jag. Vad berodde det på ? Varför jag blev mobbad gång på gång av både kvinnor och män har jag aldrig riktigt förstått. Retade de sig på att jag uppträdde med värdighet och sa vad jag tyckte och inte bad om ursäkt för att jag fanns till?Att  jag gjorde mitt yttersta för att samtidigt vara ödmjuk och trevlig verkade inte hjälpa.