11 Mission impossible 3

Fågelns hjärta brister återigen och väljer bort kärleken i sitt liv

Mitt meddelande till David hade besvarats omedelbart och vi skulle ses ikväll.  När jag stängt butiken bytte jag om till en vacker sommarklänning och åkte till Thaiboat vid Skanstull. Jag fick syn på honom utanför och han var  lika snygg som alltid i tajta jeans och en sportig kortärmad skjorta som spände över musklerna och det guldblonda håret som glänste i solen.

– Hej Anna! Vad kul att se dig!  Hans stora bruna ögon skiner upp när han får syn på mig .

– Hej David, detsamma! säger jag och ger honom en stor kram .

– Hur mår du?

– Jag har väl mått bättre. Det har precis tagit slut mellan Miguel och mig och på köpet verkar han ha tagit över alla mina vänner. Jag har ingen aning om vad han har sagt. Men han är en jäkel på att snacka.

– Vad tråkigt. Det där vet jag allt om. Det var samma med mitt ex och mig. Det blev fullt krig mellan oss. Våra gemensamma dansvänner tog hennes parti.

– Ja det är lite tråkigt. Det är i såna här stunder man behöver sina vänner sa jag och vi satte oss vid baren i väntan på ett bord eftersom det var fullt. Bredvid oss satt ett par andra vi kände igen från dansvärlden så vi började prata och hade jättetrevligt. David frågade direkt vad jag ville ha och gick till baren.  Ingen tvekan alls. Det gillade jag. Han kom tillbaka med mitt vin och vi blev snart visade till ett bord och pratade om allt möjligt.Senare på kvällen gick vi in på båten där de spelade salsa på dansgolvet.

– Vill du dansa,frågade jag?

– Gärna! svarade han och det var underbart att dansa på en vanlig restaurang där folk trodde man var proffs.  Han var en mästare på salsa men saknade helt divalater och vi klickade fullständigt. Vid midnatt sjönk vi ner bland palmerna på solstolarna på stranden och beundrade den gigantiska  Augusti-fullmånen framför oss.

– Tack för en jättetrevlig kväll David.

– Tack själv! Jag blev jätteglad när du hörde av dig.

– Jag kanske kan få bjuda igen snart? Vill du komma hem till mig på middag?

– Jätte gärna.

– Men jag måste hem och sova nu. Kan jag släppa av dig nånstans?

– Gärna nära slussen, sa han och vi reste oss och jag körde den korta sträckan. När vi stannat vände han sig mot mig och tittade länge i mina ögon.

– Är du en sådan där som gillar när män tar kommandot? frågade han till slut.

– Absolut . Jag gillar män som vet vad dom vill, men samtidigt respekterar mig och min vilja,   svarade jag och han böjde sig fram och kysste mig. Sen såg vi på varandra en stund men sa inget mer. Han klev ur bilen och sa Godnatt.

Innan jag som somnade tänkte jag på David och hans kyss. Det var ingen oskyldig kyss. Det fanns något mer där som inte bara var sexuellt. Jag var förvirrad. Vad höll jag på med?

Helgen efter kom han hem till mig på landet och jag bjöd på middag.  Vi hade jättetrevligt och pratade massor. Jag berättade om mitt trassliga liv och min dåliga erfarenhet av relationer. David berättade om sitt liv.

– Det börjar bli sent David. Du får gärna sova här, men jag är inte redo för något mer.

– Ingen fara Anna. Jag har väntat på dig ett helt år. Jag kan vänta ett tag till, sa han.

– Ett år? svarade jag förvånat och undrade vad han menade?

– Ja sen vi dansade första gången på Jonnys och sen stod i baren och pratade. Jag blev helt såld på dig.

–  Varför sa du inget? Jag måste erkänna att jag gillade dig innan jag ens träffat dig.

– Innan? Hur då?

– Första gången jag såg dig var på Gröna Lund när du fyllt år och alla dansade runt dig i cirkel. Jag tyckte du var så fin och ville så gärna träffa och dansa med dig då. Men du var så mycket bättre så jag vågade inte bjuda upp.

David sken som en sol av berömmet.

– Fast jag trodde du var en riktig player…

– nej jag leker inte med hjärtan, sa han och skrattade,  men ändå lite nöjd med smickret.

Vi somnade tätt intill och jag sov riktigt gott utan sömntablett. Det var underbart att ligga i hans famn. Han hade verkligen ett hjärta av guld. Det kände jag instinktivt i magen. Han skulle aldrig göra mig illa med flit. Han skulle aldrig försöka knäcka min självkänsla. Han skulle alltid respektera min vilja och lyssna på mig.

Kort därefter  kom han till mig varje dag efter jobbet antingen till landet eller butiken. Vi åt ofta gott tillsammans och sedan mös vi framför en film eller bara gosade och pratade. Han var perfekt på alla sätt och vis. Jag började verkligen hoppas. Jag hade inte behövt ta en enda sömntablett sen första kvällen han sov över. Min hälsa började återhämta sig lite och jag började träna lite hårdare.  Det enda negativa var att vi inte gick ut och dansade så mycket som jag hoppats. Vi hade jättetrevligt de kvällar vi var ute och han var aldrig svartsjuk. Men allt oftare ville han stanna kvar hemma och skyllde på jobb han behövde göra. Jag brukade aldrig kritisera honom för det. Under tiden brukade jag köra mitt träningspass eller jobba själv då jag hade massor att göra. Jag var bara glad för lite egentid.

När årets dansfest inföll med Stockholm Salsafestival och han inte ville gå blev jag besviken. Jag hade så gärna visat upp mig där med honom inför alla vänner och andra proffs och visa hur fantastiskt vi dansade. Och så förstås att få tillfället att dansa med de allra bästa som också kom från hela världen just denna helg. Jag fick tillfället att dansa med några av de internationella proffsen som uppträdde och jag hade en underbar kväll men gick hem tidigt av hänsyn till David och kvällen efter stannade jag hemma. Jag undrade varför han inte ville dansa bland de bästa? På vår tredje dejt skulle vi gå på kurs tillsammans. Jag hade valt högsta nivån och han var bara med en kort stund och gick ur när han inte förstod en invecklad tur. En annan gång när vi tränade på en ny dans hemma, kizomba, så snäste han irriterat åt mig när jag inte dansade som han ville och jag förklarade att instruktören dansade så.

– Men gå och dansa med honom då! fräste han och gick därifrån.

En annan gång skulle vi hålla kurs i bachata och i sista stund hade han lagt till ett nytt moment som vi inte övat och som inte fungerade . Han väste irriterat att ” jag var tvungen att sätta den nu” när jag för tredje gången misslyckades. Det var bara det att det saknades steg för mig. han bad om ursäkt dagen efter när han kom på vad han gjort fel.

Jag förstod ingenting. Vart hade min mysiga snälla David tagit vägen? Visst hade min dans utvecklats och jag var lika duktig som honom, men att han skulle ha så dåligt självförtroende? Han hade berättat om sin barndom och att han varit mobbad och utsatt för vidrigheter sen han var sju år. Sedan hade han börjat på karate och gett igen. Han undervisade även barn i karate och var jätte mån om deras trygghet och att alla ska vara snälla mot varandra. Han tävlade också i MMA/Martial Arts. Han var perfektionist och det fanns inte utrymme till misstag för honom. Jag började förstå vilken ryggsäck han bar på. En kväll innan vi skall åka på minisemester kan han inte sova.

– Jag har huvudvärk Anna,

– Drick lite vatten med salt , svarade jag  han reste sig ur sängen.

– Det kommer inget vatten ur kranen, sa han surt när han kom tillbaka. Jag suckade djupt. Om jag reste mig upp och gick ut nu skulle jag garanterat vara sömnlös hela natten och semestern bli förstörd.

– Det är vattenpumpen som har lagt av. Man måste trycka igång den..  Den sitter utanför huset, mitt på, bakom en grön dörr., framför stallet sa jag. Han stirrade argt på mig och tog på sig kläder och gick ut. Jag väntade i sängen på att han skulle komma tillbaka, men det gjorde han inte. Efter nästan en timme och jag var på väg upp och ta på mig kläder kom han tillbaka.

– Vart tog du vägen, jag var nästan på väg ut?  frågade jag

– Det var svårt att se i mörkret svarade han jättesurt.

– Men du kunde väl kommit tillbaka och frågat eller sagt till? Frågade jag men han svarade inte utan tog sitt vatten och la sig med ryggen mot mig;

– Du har aldrig någonsin brytt dig om mig, har du? Fräste han plötsligt och vände sig om.

– Men vad menar du? Frågade jag chockat och kände igen scenariot från både Rafael och Miguel. Blodet frös till is och jag slutade nästan andas.

– Näe, du har aldrig brytt dig om mig??!!

– Men hur kan du säga så?! VARFÖR säger du så? Hur menar du? Frågade jag och mitt hopp om att han var annorlunda började försvinna. Han svarade inte. Jag förstod ingenting. Jag gjorde allt för honom. Passade upp med avancerade maträtter och fixade mys och på helgerna fick han alltid frukost på sängen. Jag respekterade när han jobbade och jag gnällde aldrig. Jag suckade. Det som hade börjat så bra. Naturligtvis låg jag sömnlös hela natten. På morgonen var jag dödstrött och hade ingen stubin eller tålamod kvar. Min förståelse för sjuåringen i honom och alla andra män var som bortblåst. Nu fick det vara nog. Fram kom mitt gamla vanliga Anna. Den sammanbitna utan hopp om kärleken och tärd av livet och alla som försökt trycka ner mig och min självkänsla. Jag har också varit mobbad. Fast som vuxen. Jag kan va riktigt stenhård och David fick se mitt andra jag. Han vågade inte säga halv sju. Det lös på mig att jag inte tolererade att bli ifrågasatt för minsta lilla överhuvudtaget. Väl framme i Budapest och rummet vi hyrt var jag helt slut. David konsulterade de som hyrde ut rummet till oss vart vi skulle gå och äta.

– jag orkar inte gå långt David. Jag har inte sovit på hela natten och det har varit en lång dag. Det fanns en restaurang tvärs över gatan.

– Men den här ligger bara ett par kvarter bort på samma gata, sa han. . . Jag suckade och följde motsträvigt med. När vi hade gått en halvtimma utan att hitta frågade jag vilket nummer det var.

– Vi går på fel sida gatan David.. Jämna nummer är på andra sidan.

– Oj då, då går vi över.

– David , kolla numren. vi har gått säkert två kvarter för långt. Sa jag surt. Jag går inte en meter till. Du kan stanna här om du vill, men jag tar en taxi , sa jag och vinkade till mig en som precis kom körande. Det rök ur mina öron. David hoppade in i bilen och sa inte ett ljud . Jag visade lappen med adressen till vårt rum och han körde dit på några minuter . Jag betalade och klev ur, gick tvärs över gatan till restaurangen jag föreslagit från början och tog ett bord. David följde efter och satte sig ned. Han sa ingenting. Vi försökte ansträngt hålla en liten konversation. När vi ätit gick vi tillbaka till rummet och la oss. Morgonen efter vaknade jag som vanligt före David och gick ut i köket och bryggde kaffe och gjorde frukost och gick in med brickan och väckte honom försiktigt. Han blev glad. Resten av dagen blev fantastisk. Han lät mig vara reseledare och allt blev perfekt. Sightseeing på Hoppa – Av o på buss så vi slapp traska runt själva och leta efter allt, de mysigaste och bästa caféerna och restaurangerna och som grädde på moset, besöket på stans högsta berg med utsikt över hela stan.. David älskade att fota och var i fotografhimlen..Han hade en dyr kamera och fotade varje steg jag tog och allt han såg. Staden var enormt vacker. Vi åt middag på en flott restaurang på floden framåt kvällen och satt där framför varandra vackert klädda och helnöjda med dagen. Det hade blivit bra till slut.

– Det här har varit den bästa dagen i mitt liv Anna.

– Du skojar David?,

– Näe, så här lycklig har jag aldrig varit sa han och jag blev rörd över hans kommentar, samtidigt som jag blev ledsen, eftersom jag insåg att han inte hade så mycket goda reseminnen och annat i bagaget.

– Det har varit en riktigt fin dag , David. svarade jag.