I kvällssolen sitter jag och läser mina anteckningar från året innan för att fräscha upp minnet. Inte för att det direkt behövdes. Mitt minne fungerade alltför väl även om jag ansträngde mig för det motsatta. Det hade en förmåga att välla över mig i tid och otid. Mest otid då jag minst behövde det.

”Det var länge sedan jag mådde så här.. Har varit trött och utmattad massor av gånger men idag känns det som det inte är långt till botten… Har sovit dåligt förstås och två års dag efter D dagen dessutom, men känner mig omotiverat nere. Har väl kommit till ett beslut att jag inte ska ha någon relation alls med Miguel, men han pressar mig och vägrar släppa taget och jag ger efter gång på gång.

Men jag vet att han bara saknar mig när inget annat spännande händer. Får han något eller någon annan och fokusera på så kommer hans intresse att svalna fort. Dessutom verkar ju cyklar, båtar, bil och elektronik vara viktigare… Känns som han bara är med mig för nattligt sällskap och materiella ting han kan få av mig. Han kommer att återhämta sig fort!! JAG SKA INTE TRÄFFA HONOM MER!!

Varför är jag då så ledsen och sårad.. ? Varför måste han ringa mig klockan elva på kvällen och prata allvar när han vet att jag går och lägger mig innan tio och inte kan sova? Varför väcker han mig klockan fem på morgon bara för att vissa delar av honom verkar vakna tidigt? Då tänker man mer på sig själv ! ”

Jag suckade till minnet av den oerhört stormiga relationen med Miguel och mindes vår traumatiska återförening efter uppbrottet.

Vi hade inte setts på flera veckor men under en dansworkshop vi både hade betalt i förväg hade vi mötts igen. Jag ville inte låta vår relation gå ut över min dans och missa tillfället att lära mig Kizomba. Det visade sig bli ett dåligt beslut. Vi hade tvingats se varandra i ögonen och att dansa ihop. Han såg hur förstörd jag var och alla andra också.

– Hur mår du egentligen Anna? Hade han frågat

– Jo, det är väl inte så bra, men jag kämpar på.

– Du har gått ner mycket i vikt ser jag?.

Mina ljusa fina linneshorts hängde långt ner på höften så min smala midja syntes.

– Man gör det när man inte äter, allt jag äter vänder sig i magen, svarade jag.

– Jag vet, det är samma för mig, men du måste äta. Vi kanske kan gå ner och äta i Vasaparken nu under pausen?

– Javisst. Svarade jag, som alltid påverkad av hans närvaro.

Vi köpte varsin smörgås och kaffe i parken och satte oss att titta på de som dansade. Av någon anledning var det tango vilket det inte brukade vara och jag hade precis börjat lära mig tango.

Vi hade skrattat åt minnet vi hade ett par veckor innan då vi hade smygit in på Årsta dansbana när det var tangokväll och vi stött på gemensamma salsavänner som vi inte trodde skulle vara där. Vi hade försökt undgå upptäckt eftersom alla trodde att det definitivt var slut mellan oss efter alla scener vi ställt till med på Skisalsan, midsommarafton och Sailsalsan. Och så dök vi upp tillsammans igen… Vi blev förstås upptäckta och de hade bara skakat på huvudet och skrattat och vi bad dem dyrt och heligt att hålla tyst. Vi fick en jättetrevlig kväll och det kanske hade gått om inte Facebook kommit emellan.

– Vill du dansa tango, frågade Miguel ?

-Gärna

Det var underbart att få vara i hans armar igen. Men så hände något. En salsa vän som var expert på tango dansade bredvid oss och jag bad att få byta partner med honom så han kunde visa mig hur man gick upp i kors. Miguel tolkade detta som att han gjort något fel och inte dög att dansa med och grälade på mig efteråt. Det var så synd att vi alltid behövde bråka. När vi gick tillbaka till kizomban var han djupt besviken. Han var ingen naturbegåvning i dansen och jag tror han kände det och aldrig kände att han dög som danspartner åt mig.

Dagen efter kom han till butiken med röda rosor. Han kom förbi när min kompis Lisa var där. Lisa blev förnärmad eftersom hon egentligen var min vän men Miguel hade lagt beslag på henne och anförtrott henne massor av saker om oss. Det var som om dom blivit tajtare än vi. Precis som mina sailsalsavänner. Han tog över dem alla och många slutade prata med mig. Lisa visste nog allt om våra kärleksproblem. Hon ursäktade sig och gick in på toaletten, Miguel tog tillfället i akt och kastade sig över mig och kysste mig intensivt och tryckte upp mig mot diskbänken. Jag blev överrumplad. Precis som vår första dejt tillsammans efter en oskyldig lunch. Han visste precis vad han gjord och släppte mig precis innan Lisa kom ut.

– Trevlig kom ihåg lapp du har där på spegeln, Anna , sa hon och blinkade menande till mig.

Jag hoppades att inte Miguel skulle gå in på toaletten. Där satt en stor lapp mitt på spegeln där jag skrivit att ”Om jag ville överleva skulle jag sluta tänka på Miguel . Jag skulle fokusera på min hälsa, mitt jobb, min dans och mina vänner! utan Miguel fick jag mer fritid och kunde ägna mig åt detta”

När Lisa gick kastade han sig över mig och kysste mig igen. I mitt inre var det kaos. Jag ville ju ha honom men kämpade för att glömma honom, vilket inte var lätt då han fanns i mitt huvud hela tiden om jag inte flydde med dans och jobb. Jag hade ju gjort detsamma med Robins pappa och Rafael. Jag hade snart guldmedaljen i omöjliga relationer också.

– Jag måste gå ut med Calle sa jag och försökte slita mig loss och vinna tid.

Egentligen ville jag bara ge efter men det vore bra om jag kunde stå fast vid mina beslut någon gång och följa min hjärna inte mitt hjärta.

Han följde med mig ut med Calle och sen åkte vi till Gröna Lund tillsammans. Det var jättesvårt att sitta bredvid honom . Jag hade superångest och var grinfärdig. På Gröna Lund kunde jag knappt dansa.  Jag var muskelsvag hade hög puls med lågt blodtryck och mina tankar var någon annanstans. Jag kände såväl igen PTS symptomen. Min hjärna stängde av för att det blev konflikt i mitt inre jag inte kunde hantera. Jag gick och köpte ett glas vin för och se om det skulle hjälpa. I vanliga fall gjorde jag inte det men annars kunde jag lika gärna åka hem igen för benen bar inte och hjärnan fungerade inte. Det släppte aningens men kvällen var förstörd. Den mesta tiden ägnades åt att dansa med gamla sailsalsa vänner och att sitta vid sidan av och prata med dem och andra vänner. Proffsen vågade jag knappt dansa med för då skulle jag få nobben ett halvår framöver om jag inte höll balansen och kunde trippelsnurra perfekt.  Några danser blev med Miguel. , Han ville följa med tillbaka till butiken men han fick inte följa med in. Det var med nöd och näppe jag lyckades hejda honom vid dörren.

– Godnatt kära Anna, jag älskar dig, sa han och kysste mig.

– Gonatt Miguel, svarade jag och stängde dörren med bultande hjärta. Mitt inre var i kaos  På kvällen senare skickade han flera kärleks sms och på morgonen undrade han om han fick komma igen och prata. Jag ringde honom.

– Jag är precis på väg hem till landet,. Bussen går snart.

– Jag kommer dit så kan vi prata där.

– Okej svarade jag , och tog Calle och sprang till Slussen.

Efter några timmar kom Miguel ut. Det var förstås svårt att stå emot honom. Jag bannar mig själv för att jag är så svag. Vi äter lunch tillsammans och försöker prata. Vi har kommit av oss båda två i hur vi ska avsluta vår relation på ett bra sätt. Vi är båda så attraherade av varandra att vi har svårt att hålla tassarna i styr när vi ska ses som vänner.

Vi pratar om alternativ där vi båda träffar andra och varandra samtidigt i något slags fritt förhållande. Det är väl det vi försökt de senaste månaderna, men vi är så svartsjuka båda två att det inte har fungerat. Jag har heller ingen lust att träffat någon annan än Miguel, däremot dansa med andra eftersom jag vill utveckla min dans. De andra tjejerna är också som flugor kring Miguel eftersom han är så stilig.

-Jag skulle behöva jobba lite , säger jag till Miguel framåt eftermiddagen.

Han tar fram sin dator och sätter sig i rummet bredvid med hörlurarna på sig. Ibland blir jag ledsen för att han inte vill jobba bredvid mig utan vill vara själv. Den här dagen går det upp för mig varför.

Rätt vad det är hör jag hur det plingar till i rummet bredvid. Jag loggar på min facebook chat och skickar ett meddelande och frågar vad han gör?

“Tittar på bilder” , svarar han.

“ Men du chattar ju på facebook? “ frågar jag.

“med dig”, svarar han.

“Nej, INNAN mig” , svarar jag.

– Nej jag chattar bara med DIG!

– Men jag HÖRDE ju plinget INNAN vi chattade svarar jag undrande och  går in till honom i rummet bredvid. Han slår snabbt igen datorn när jag kommer. Jag undrar besviket varför han behöver ljuga?

– Men vad gör du? Varför stängde du? Vem chattar du med?

– Dig, svarar han.

– Men jag vet att du ljuger.? Öppna datorn!

– Okej svarade han och öppnar datorn där det är en massa olästa meddelanden med röda flaggor. På hans chattlista finns hans ex, nån ny okänd tjej samt någon killkompis och familjen. Jag undrar vad hans ex gör där? och framförallt VAD ÄR DET FÖR NY TJEJ??

– Jaha, säger jag. VEM ÄR DETTA??

– En danskompis bara, svarar han undvikande

– Men du sa ju till mig att du hade begränsat din chat till din familj eftersom jag hade hade gjort det?

Jag hade berättat för honom att jag stängt av min chat för och slippa bli besvärad när jag jobbade och dessutom av beundrare. Det hade han tyckt var utmärkt och sa att han skulle göra detsamma.

– Och ditt ex då? Är hon också din familj?

Jag visste vilka starka känslor han haft för henne och hur han inte kunnat sluta prata om henne efter att vi träffats. Allt detta prat om hennes påstådda otrohet. Jag borde förstått redan då att han skulle prata precis likadant om mig med i princip vem som helst.

– Men du då Anna, du är likadan med David?

Jag är alldeles förbryllad hur han känner till hans ovanliga smeknamn. Han borde bara känna till hans vanliga namn OM han inte läst min chatthistorik. Vi hade chattat någon gång tidigare då han undrat om jag ville dansträna med honom någon gång. David var jätteduktig och ingick i dansskolans student team. De hade uppträtt på Gröna Lund och Stockholm salsa festival.

Jag svarade inte på Miguels kommentar utan funderade bara på hur han kommit över den informationen?

– Kan jag få se din chat historik? Frågade jag.

– Om jag kan få sen din, svarade Miguel.

– Men du har ju redan sett min, svarade jag. Jag har ju redan berättat för dig om fransmannen som bjöd mig till Paris och Jonas som alltid chattar så fort jag är påloggad. Det var ju därför jag stängde av alla utom dig och min familj och Jackie. Du kan få kolla om du vill. Men jag vill se din dator också. Jag vet ju att du har chattat i dag och att du ljuger om det.

– NU SKA JAG GÅ HEM ANNA! Vi får prata om det här sen säger han ursinnigt och tar sin dator och reser sig.

– Men Miguel!? säger jag desperat för jag vill verkligen veta vad det är han döljer för mig?

– Låt mig vara Anna.

– Men vi skulle ju åka ut med båten och du skulle ju hjälpa mig sätta på motorn?

– LÅT HASSE ELLER DAVID HJÄLPA DIG ! säger han samlat och ganska surt utan ironi och går ut genom dörren.

– Men snälla Miguel! Du kan väl åtminstone hjälpa mig packa ur bilen?.

I bilen ligger 10 kartonger vin från spritlagret som jag ska distribuera vidare sedan. Sammanbitet lyfter vi kartongerna från bilen in till jordkällaren. Han är stark som en oxe tack vare all simning.

– Miguel, om du vill behålla mig visar du mig din dator !! bönar jag.

– Okej Anna,jag ska hjälpa dig med motorn. Så ska du få se min dator efter det. Men bara om du lovar att sluta med spriten?

– SNÄLLA NU!! Säger jag bedjande, när jag småspringer efter honom på gräset från stallet där han hämtat utombordsmotorn och mina ben tappar sin styrka och jag sjunker ner på mina bara knän och grinar.

– Jag lovar, säger jag förtvivlat med  tårarna strömmande nerför kinderna. Vi slänger in motorn och sätter oss i bilen. Jag kör. Han tar fram sin mobil och börjar pilla.

– Inte mobilen! säger jag, helt paranoid över att han ska radera allt på facebook.  Han stirrar surt på mig och släpper inte mobilen. Mitt hjärta slår snabbt och hårt av all spänning och jag känner hur paniken och ångesten stiger i kroppen. Jag tittar mer på mobilen än vägen. När vi går ur bilen går jag före och han efter. När jag vänder mig om ser jag hur han fibblar med mobilen igen. Jag får hjärtat i halsgropen och inser att han verkligen vill dölja något. Med gråten i halsen sätter vi fast motorn i roddbåten. Han är förvånansvärt händig. När vi kommer tillbaka så visar han sitt ex och den nya tjejens historik. Det är tomt, precis som de röda flaggorna i hans inkorg försvunnit.

– Du har raderat det från mobilen säger jag.

– Det går inte

– Det kan vi prova, säger jag.

– Nej.

– Jag skickar ett meddelande och så loggar vi in från din mobil och kollar?

Han fick totalt frispel och blev urförbannad och började anklaga mig för att ljuga om både det ena och det andra. Jag förstod ingenting? . Fast egentligen gjorde jag det. Anfall är bästa försvar. Jag kände igen taktiken från Robins pappa. Så fort han hade något att dölja tappade han humöret och blev aggressiv tillbaka. Det hade han gjort när han var otrogen med grannen. HUR KUNDE JAG PÅSTÅ NÅGOT SÅDANT?!?

– Nu tänker jag åka hem Anna!,  sa han och jag lutade mig mot honom och grät. Han kramade om mig kärleksfullt.

– Om du går nu kan du aldrig mera återvända, sa jag allvarligt.

– Vill du att jag stannar?  Frågade han och tittade mig djupt i ögonen.

– Hur ska jag kunna lita på dig? svarade jag och något i hans blick slocknade. Tårarna rann nerför hans kinder. Jag hade aldrig sett honom så ledsen förut.

– Jag älskar dig och kommer alltid att finnas där för dig. Han tog mina händer och tittade mig djupt i ögonen och reste sig  från sängkanten.

– Ingen människa kan stå ensam och klara allt själv, inte ens du, sa han när han gick ut genom ytterdörren. Jag stirrade stumt på honom fullt medveten om att det var sant. Han såg så ledsen ut, tog sin väska och gick. Jag var helt förlamad inombords och ville bara skrika att han skulle stanna, men fick inte fram ett ljud.

– Bli frisk mi amor och sluta med vinet och tabletterna. Lova mig det och gå i terapi för din svartsjuka, sa han när han vände sig om en sista gång.

– Om du går nu kommer jag kontakta David och Hasse direkt!  Jag kommer inte vänta på dig!! Ropade jag desperat och försökte med flit såra honom och göra honom svartsjuk så att han skulle ändra sig.  Jag stirrade efter honom alldeles tom inombords med tårarna rinnande och kände paniken stiga. Mannen jag älskade lämnade mig just nu. För inte många timmar sedan hade han varit så stolt över sig själv och bedyrat hur vacker jag var och vilken påverkan jag hade på honom.

I min förtvivlan skickade jag omgående meddelanden på Facebook till David och Hasse. Jag behövde tröst och någon annan att tänka på snarast. Jag klarade inte mer. Mitt hjärta var återigen krossat. För tredje gången. Några minuter senare kommer ett sms; ”Du har mitt hjärta och många andras.” Återigen anspelningen på andra? Vad menade han? Han måste väl veta att det var obesvarat från mitt håll?

Jag grät lite åt minnet och vad som kunde ha varit.  Vi skulle ha åkt ut med båten för Miguel ville så gärna att vi skulle älska på en klippa vid havet igen.  Vi hade gjort det på sailsalsan efter att vi bråkat och dessutom missat den gemensamma skattjakten och nästan blivit ertappade av några kanotister. De förstod säkert, men med kjol på sig kunde man dölja mycket. Vi  kunde aldrig få nog av varandra. Vår passion hade varit lika het som svartsjukan.

Hade jag valt rätt?  Kunde man lita på någon som ljög? Jag hade dåliga erfarenheter av det. Sen slog jag ihop datorn och gick ner till de andra för att äta middag.