But tell me, at the time of those sweet sighs, By what and in what manner , Love conceded, That you should know your dubious desires?  ”And she to me: ”  There is no greater sorrow,  Than to be mindful of the happy time, In misery, and that thy Teacher knows  (Inferno #5)

Våren kommer och jag hyr ut inre rummet i butiken i princip hela tiden. Det ger pengar men tar tid och energi att resa varje dag och jag har ingen möjlighet att dansa utan måste åka hem med Calle. De dagar jag har butiken för mig själv ör jag överlycklig.

Om jag har tur och kan dansa på onsdagar träffar jag David igen. Han är instruktör på salsa restaurangen Olof och jag går till. Laddningen emellan oss när vi dansar går att ta på och min kropp minns alltför väl. Han flirtar hejdlöst som vanligt och jag undrar varför han retas med mig?

-Det där är fusk, det vet du, säger jag när han pressar hårt i mina handflator.

-Nej, så gör alla, säger han och skrattar och hans fina bruna ögon glittrar okynnigt.

-Nej då, det är du faktiskt rätt ensam om, svarar jag och skakar på huvudet när han vänder mig om så mina roterande höfter kommer framför hans och för mina händer bakom hans nacke.

-Får man lära sig det på playerskolan? frågar jag och lutar huvudet mot hans axel.

-Den har jag inte gått, säger han och dippar mig mjukt ner mot golvet i hans famn och ler, med perfekt tajming till låtens slut.

-Skulle du kunna hjälpa mig deklarera om du har tid någon dag? frågar han oväntat

-Absolut! Det är bara och komma förbi när du har lust, svarar jag och är glad att få hjälpa. Vi tackar för dansen och jag går fram till Olof i baren och undrar vad han tänker? Det syns nog på hela mig att detta var mer än bara dans?

-Det såg bra ut det där Anna! Säger han och ser stolt ut och jag drar en lättnadens suck att han inte är som andra. Vill du ha något? Frågar han

-Gärna ett glas vitt! Säger jag tacksamt och går och sätter mig i en fåtölj för att samla mig lite. En okänd man slår sig ner bredvid mig och börjar prata och Olof kommer och sätter sig framför. Han är engelsman och en riktig pratkvarn. Jag låter honom hållas och hoppas han förstår att jag inte är intresserad trots att jag pratar med honom.

-Kan du kolla bussen åt mig Olof? Frågar jag och han springer ut på gatan.

-Tre minuter! Och nästa om tjugofem, svarar han.

-Då rusar jag, säger jag och slänger på mig koftan och ryggsäcken och tar skorna i handen och går ut till hållplatsen i dansskorna. De byter jag på bussen.

-Godnatt Anna! Säger Olof som följt med ut och skrattar och kramar mig.  En gång hann jag bara byta en sko på hållplatsen när bussen kom, så det kanske fanns hopp för mig som Askungen?

Några dagar senare kommer David till butiken. Mitt hjärta slår fortare så fort jag får se honom.

-Hej! Ska vi gå ner till uteserveringen? frågar jag och ger honom en kram

-Gärna! Svarar han och det känns märkligt att ha honom här i butiken igen. Vi går ner till torget och beställer mat och vin. Jag hjälper honom att deklarera via min laptop och vi pratar sen om våra liv.

– Hur går det med butiken?

– Jag måste göra om allt nu när jag tagit in andra som delar den med mig.

– Näe? Det blev ju katastrof med henne du hade sist? Svarar David som hjälpte mig skruva ner loftsängen när hela rummet jag bodde i skulle hyras ut till en tjej som hade secondhand barnkläder. Jag hade haft annons ute för hela lokalen men hon övertalade mig att dela med henne. Hon respekterade inte min vilja alls och jag sa upp kontraktet redan innan hon flyttat in. Men hon vägrade och flyttade in allt ändå och sov över där på ” mina dagar” och tyckte jag skulle åka hem.

– Jag måste göra något. Jag behöver mer kunder, pengar och fritid så jag kan bli klar med gästhuset hemma. Det här kan vara ett sätt. Fast egentligen funderar jag på ett annat.

– Vaddå?

– Jag skulle vilja börja något med dans och har en ny ide jag tror på som inte finns här. Jag har funderat lite grann och har massor av ideer och en tänkbar lokal. Men jag skulle behöva en partner och den bästa skulle vara du. Är du intresserad?

-Absolut!

-Har du lust att komma över nån dag så kan jag skissa ihop några förslag och visa?

Några dagar senare kommer han till butiken och det känns plötsligt som om ingen tid förflutit sen vi var ihop.

-Hej! Säger han och ger mig en kram som ger mig rysningar. Kroppen verkar inte riktigt förstå att vi inte är ihop längre. Jag flyr till kylskåpet.

-Vad vill du ha? Frågar jag ansträngt och häller upp lite vin till mig.

-Vin tack, säger han och sätter sig i soffan medans jag hämtar mina papper och undrar hur detta ska sluta?

-Så här hade jag tänkt, säger jag och visar mina skisser och försöker att inte se honom i ögonen.

-Jag tror på din idé. Jag känner en tjej i USA som gör det här. Men då måste vi ha allting klart innan med websidor och annonsering? Jag kan börja skissa på det?

-Mmm. Va roligt att du gillar det! Jag ska kolla lokalen.

-Är du ihop med Olof? Säger han plötsligt och söker mina ögon.

-Nej, han vill det men har gått med på att bara vara vänner, svarar jag och stirrar på honom innan jag förstår vad han menar och undrar om han fiskar efter efter något?

-Är du ihop med din tjej fortfarande? Inga barn?

-Mm. Hon vill ha barn men inte sex, säger han lite irriterat.

-Va tråkigt, säger jag och undrar lite varför det är så och känner att det börjar spåra ur. När jag vänder mig om och tittar på honom håller han kvar min blick och böjer sig fram och kysser mig. Vi är som två magneter som dras till varandra. Min kropp minns och svarar omgående. Han behöver inte fråga vad jag vill. Det syns på mig. Han tar långsamt av mig mina kläder och sedan sina. Våra kroppar smälter samman efter år av saknad. Jag känner mig totalt avslappnad och allt känns så naturligt och invant trots att det är förbjudet. Jag har fortfarande känslor för honom och hoppas på ett mirakel att vi skall hitta tillbaka till varandra. David säger ingenting. Jag undrar om han älskar mig fortfarande? Det känns verkligen så. Tanken på att jag skadat honom när jag lämnade honom skaver i hjärtat. Men varför hade han inte kämpat för oss?

-Jag måste hem nu. Kommer du till Grönan på lördag?

– Ja, det tror jag.

– Bra, då ses vi där, säger han och går. När han gått visste jag varken ut eller in och längtade till lördag.

Någon dag senare stannar jag på hemvägen vid Grisslingefjärden för att ta en fika i vårsolen. Det är en underbar försommardag. Jag sitter på verandan och tittar ut över havet som glittrar i solskenet när det plötsligt plingar till i mobilen. När jag tittar på chatten på facebook står det ”Känner du inte igen mig?” Jag förstår ingenting och minns inte vem personen är?

– It ’ s me Jack, säger någon som plötsligt ställer sig framför mig på verandan. Jag stirrar på honom och försöker minnas.

– Jag stod bakom dig nyss i kaffekön? Vi träffades på Sitting Bull och jag kom till din butik? Säger han och undrar nog varför jag ser ut som ett frågetecken. Långsamt trillar poletten ner. Han hade tagit reda på vem jag var och sökt upp mig i butiken. Jag hade inte uppmuntrat vidare kontakt genom att ignorera hans meddelanden på facebook som han övertalade mig att lägga till när han var där. Jag kände honom inte och ville inte ha någon ny beundrare springande i butiken.

-Hej! Jag kände inte igen dig. Vad gör du här? svarade jag artigt.

– Jag bor på Ingarö och åker hit och fikar ibland, säger han och jag funderar på om jag vill bli av med honom eller inte?

-Ja ha. Slå dig ned om du vill, säger jag och han sätter sig med sin New York Times och börjar prata. Han är en riktigt pratkvarn och minnet från kvällen på Sitting Bull kommer tillbaka. Vi pratar om företagande och om hur fint det var här ute i skärgården.

-En sådan här fin dag har jag alltid önskat vara i solstolen med en paraplydrink vid poolen på Värmdö Golfklubb, säger jag drömmande och sen avnjuta deras lunch på verandan.

-Why not? Säger han glatt och tittar frågande på mig.

-Menar du allvar? Säger jag skrattande och undrar om jag verkligen vill dit med honom?

-Sure! jag har min vespa utanför. Vi kan åka dit direkt. Jag har en extra hjälm.

-Ja varför inte? You only live once…. säger jag och min galna sida har tagit över. Vi gick ut till parkeringen och han visade sin antika vita vespa och gav mig en hjälm. Han satte sig och jag bakom honom och så for vi iväg. Det var en härlig känsla att åka vespa och man upplevde naturen på ett helt annat sätt. Jag hade jag åkt motorcykel med Rafael och det hade varit äventyrligt när han körde i full fart men det här kändes närmare naturen och mer avslappnat. Döden var inte lika närvarande som när man lutade sig mot asfalten i hög fart. Framme vid golfklubben gick vi först en vända ner till sjön och jag kunde inte låta bli att göra lite yoga på bryggan.

– Visst är det härligt? sa jag

-Mm det är fint här.

-Jag älskar att yoga vid vattnet. Det hör liksom ihop att man går in i sig själv och samtidigt blir ett med naturen.

-Jag måste lära mig, sa Jack

-Ska vi gå upp till poolen?

-Vi gick upp till poolen och satte oss i solstolarna.

-Nu skulle man haft badkläder med sig, sa Jack.

-Mm, verkligen. Jag har inte badat på många år. Varje gång jag badar får jag lunginflammation så jag har inte gjort det på flera år nu.

-Va tråkigt. Jag badade i havet senast i morse.

Efter en stund gick vi upp på verandan och slog oss ner vid ett bord med havsutsikt och beställde mat. Jack började berätta om sitt liv och det jobb han lämnat som en av grundarna till ett stort företag. Jag berättade om mina erfarenheter att driva företag sen jag var sexton och de misstag jag gjort genom åren att jobba dygnet runt som jag i princip gjorde om nu igen.

-Det är svårt att låta bli när man är tvungen och på något sätt blir man fartblind och tappar självinsikt.

-Mm

– Jag jobbar från det jag vaknar till jag går och lägger mig och unnar mig få pauser. Om jag går och dansar eller tränar ser jag det som en lyx . Inte som något självklart. Helst ska jag ta igen de timmar jag förlorat. Samma sak med träningen, om jag missat den för att jag dansat tränar jag dubbla pass senare för att ta igen det. Runt tio timmar i veckan blir det och sen lika mycket dans på det.

-Det låter helt sjukt.

– Det är nog som anorexia fast med träning och jobb. Fast jag har nog en släng anorexia också. Jag kan varenda kalori utantill och äter mest grönsaker och fisk, svarade jag och insåg att jag var illa ute, precis som med vinet och tabletterna och bestämde mig för att det nog var dags att lugna ner sig lite. Min dröm av hur kroppen skulle se ut var nästan uppfylld trots motgångar med graviditet. Servitrisen kom med vår mat som smakade utsökt och vi åt och pratade.

-Vilken trevlig dag det blev Jack. Det hade jag inte väntat mig.

-Nej, verkligen.

-Vet du, det enda som saknas nu är att vi åker vidare till Fågelbro eller Bullandö nu när vi redan varit här och på Grisslinge.

-Why not? I’ m free!

– ja, varför inte? Sa jag och skrattade och vi gick till parkeringen och jag satte mig bakom Jack igen och vi for iväg med några avstickare då och då ner till havet på väg till Bullandö. Vägarna var slingrande och vi passerade idyller på vägen med röda trähus och äppelträdgårdar. Efter nån timme var vi framme. Bullandö var seglarnas Mecka precis som Sandhamn och vi gick ner till bryggan där den ena större segelbåten efter den andra låg på rad. Vissa var till salu och kostade en förmögenhet.

– Wow! Sa Jack

-Jag älskar båtar. Har alltid gjort. Jag har drömt om att köpa en husbåt eller motorseglare och bo på och åka jorden runt och vara fri som fågeln. Min chef på Elle gjorde det. De skulle vara borta ett år och kom tillbaks efter fem. Hon slängde också sin mans dyrbara undervattenskikare i sjön när han var sarkastisk. Jag gillade henne skarpt.

-Sounds like a plan, sa Jack och tittade lite undrande.

-Det behöver inte vara lyxigt eller så. Det räcker med att det är charmigt och beboeligt. Lyx och bekvämligheter har jag aldrig behövt även om det är trevligt.

Restaurangen på bryggan är full av folk men vi lyckas få ett bord. Vi pratar vidare om våra drömmar och allt känns hoppfullt med solen i ansiktet, vacker miljö och bedårande havsutsikt. Efteråt skjutsar han hem mig och vi tar en till avstickare till ner till min hemmabrygga. Vi går ut och sätter oss på bänken på bryggan och tittar ut mot havet och den vackra solnedgången.

-Har du sett! Det är en halo runt solen, säger jag och pekar. Ser du att det är som en regnbåge runt om?

-That’s beautiful! Säger han uppskattande innan han skjutsar mig den lilla biten som är kvar hem.

-Tack för en perfekt dag Jack!!

– Nöjet var helt på min sida. Jag tyckte mycket om att ha dina armar runt mig, säger han flirtande. Du får komma och hälsa på mig snart så ska jag visa pärlorna på Ingarö.

På kvällen var jag så avslappnad att jag vare sig hade behov av att träna eller jobba. Både kropp och hjärna var totalt avstängda. Hade någon sagt debet och kredit hade jag fått fråga vad det betydde. Det blev ett glas vin och en film framför datorn.

När lördagen kommer är jag förväntansfull att få träffa David igen. Jag åker till Gröna Lund men han dyker inte upp på hela kvällen och hör inte av sig heller. Jag funderar på om han sett bilderna på mig och Jack? Eller de Cafe Opera tagit på mig och Olof? Besviken åker jag hem och undrar varför ödet visar mig bländvita duvor i parken och halos runt solen om det inte betyder någonting?  ”Om du låser ditt hjärta Anna, så blir du inte så ledsen och besviken” viskar min kritiska ängel på axeln.

Skulle jag det? Bodyguarden hade lärt mig det och tjatat om det. Men hjärtan och fallskärmar fungerar bara när de är öppna och att ge sig hän åt kärleken är som att hoppa utan fallskärm. Jag kraschade varje gång.