För att inte gå under av sorg sjunger och flyger fågeln med de andra fåglarna och bli till slut lycklig ändå.

Efter en seg frukost vid datorn efter en dålig natt meddelade jag Olof att jag åkte ut till landet,  tog alla mina kläder som behövde tvättas och lite mat från kylen. Calle var uppspelt över att få komma hem och vara lös utomhus på den stora tomten. Jag älskade det också och fixade lite fika och satte mig på altan i solen för att skriva lite  med vacker utsikt över trädgården och området. Jag mindes förra sommaren då jag hade kämpat som en straffånge för att få den i ordning och ironiskt skrivit på Facebook att jag övervägde det. Det hade varit så skönt att slippa tänka på jobb hela tiden och allt drama med kärleken. Miguel hade hjälpt mig i början av sommaren men efter både midsommar katastrofen och sailsalsa katastrofen så hade vi knappt setts. Han hade sett ut som  Stallone i Rambo när han svettig med pannband släpat på tunga träd och stenar. Han var faktiskt lite lik honom. Vi jobbade hårt från morgon till kväll och pausade bara när vi inte kunde slita oss från varandra. Med gevär var han ännu sexigare och duktig, dock inte lika duktig som bodyguarden jag träffat innan.

 

Vi hade setts efter mitt uppbrott med Rafael och jag hade imponerats av hans dansförmåga och attraherats av hans muskulösa välbyggda kropp. Dessutom var han trevlig, charmig och verkade intelligent.  Jag berättade om mitt liv och han erbjöd sig att komma hem och titta på mina el -problem. När han kom hade jag plockat fram geväret för jag var nyfiken hur duktig han var. Han satte ju förstås alla skott centrerat men blev eld och lågor när jag träffade häftstiftet på 25 meters håll.  Sedan hade han ställt sig i mitt kök och lagat lammkotletter som han haft med sig och berättat om sin nattklubb i London där han jobbat mycket som kock. Efter middagen hade han tittat på Rikards eldragningar som var ett mysterium. Han hade själv ett hus i Latinamerika och hade jobbat med det mesta i livet.   Sen hade vi dansat och hamnat i soffan och till slut i sängen eftersom han hade långt hem.. Där fick jag höra fortsättningen på hans historier inom polisens insatsstyrka och senare hos maffiakungen. Han hade t om jobbat som strippa och gett privatlektioner i ”salsa ” till rikas unga döttrar. Han hade stor aptit på allt i livet liksom jag, även om jag inte var lika äventyrlig var jag lika hämningslös. Han ansåg att jag var fullständigt galen som försökte renovera hus och tomt på egen hand och samtidigt driva företag och en butik. ”Det kommer ta livet av dig ” sa han jämt.

 

Jag suckade. Han hade säkert rätt.  Vad skulle jag göra? Att ge upp var inte riktigt min stil och det skulle också ta tid och energi att sälja allt. Jag loggade in på Facebook  där Olof undrar om jag vill ha sällskap och hjälp på landet? ”absolut” svarar jag. ” du är välkommen när du vill !” Jag går in och tar på mig mina avklippta     snickarjeans och går ut till gäststugan och upp på taket för att börja riva det.

 

-Hej Anna! hur går det? ropar Olof ett par timmar senare

-Hallå! Det går bra, men det är tungt och svårt med vänsterarm för min axel, Svarar jag går ner från stegen och ger honom en kram. Han ser lite mosig ut och jag märker direkt att han druckit. Jag förstod inte?  Han skulle kommit tidigare men var sen. Nu förstod jag varför. . Jag visste att han var förtjust i alkohol och hade kritiserat honom försiktigt när han inte dansade så bra då och dessutom blivit lite närgången. Han hade slutat omedelbart. Jag undrade om han behövde styrka sig för att träffa mig eller hade problem?’

-Så du ser ut!  sa han och tittade på mina byxor som var fulla med färg och mitt hår som stod åt alla håll.

-Har du druckit?

-Ja, jag tog ett par öl med grabben innan jag åkte, sa han och jag tittade snett på honom.

-Redan? Det är ju knappt lunch? Sa jag och han svarade inte utan tittade bara lite skamset på mig.

-Vill du ha lite mat ?

-Tack gärna, svarade han och vi gick till stora huset och han satte sig i solstolen utanför.. Jag gick in och fixade toast i våffeljärnet och starkt kaffe.

-Varsågod,  Du försvann från Grönan igår? sa jag och serverade.

-Ja,jag gick lite tidigare. Det var några som undrade om jag ville gå vidare så jag följde med.

-Så du var ute halva natten som vanligt? Frågade jag och höjde på ögonbrynen och log. Jag var avundsjuk att han kunde vara ute hur länge som helst och jag behövde vara i säng före  midnatt.

-Ja, det blev sent, sa han skrattande och vi åt och pratade lite och jag berättade om planerna med gästhuset.

-Vill du hjälpa mig såga upp en dörr? Det är rätt tungt?

-Jag kan försöka. Jag har aldrig snickrat tidigare.

-Har du ombyte med dig eller ska jag hämta lite kläder?

-Du får gärna hämta lite kläder.

Jag gick upp till i förrådet och grävde fram shorts och en stor T- shirt ur Richards kartonger och gav honom. Jag diskade undan när han bytte om och så gick vi ut till stugan. Jag visade honom runt och pekade vart jag skulle bygga toa och dusch, vart köket skulle vara och hur vardagsrummet skulle bli.

-Och här hade jag tänkt ha altandörrar rakt ut mot en veranda som kommer gå längs huset, sa jag och  pekade mot väggen bredvid köket. Vi mätte och sedan tog jag på mig skyddsglasögon och tog upp ett litet hål i väggen. Det dånade och skakade fruktansvärt och flög sågspån åt alla håll. Jag drog upp munskyddet.

-Tror du att du kan ta över nu? Jag tänkte fortsätta riva taket. Sa jag och gav honom tigersågen och han klarade sig fint.  Vi jobbade hårt innan vi tog kväll och jag fixade mat på verandan. Vi åt och drack vin och njöt av att pusta ut och lyssna till musiken och sedan dansade vi. Det gjorde vi ofta var som helst, hur som helst och när som helst, gärna där det inte var dans.

-Tack för en trevlig dag och för din hjälp ! sa jag när det började bli sent och jag följt honom till busshållplatsen

-Det var bara trevligt att få komma, sa han och jag gav honom en kram och gick den korta biten hem. Jag funderade på Olof och mig.  Jag gillade inte att han kom berusad mitt på dagen. Kunde jag bli kär i honom om jag ansträngde mig? Han var min bäste vän. Han visade aldrig sin svartsjuka och kontrollerande mig inte och hade inga problem med självkänslan. Varför blir man egentligen svartsjuk och kontrollerande?  Är det dålig självkänsla? Jag hade varit svartsjuk på Miguel när jag hittade hårstrået som inte var mitt och när jag såg honom ta i andra kvinnor på ett sätt jag uppfattade som intimt eller när han chattade med sitt ex. När han föredrog att sitta bredvid andra på fest blev jag ledsen.  Hade jag dålig självkänsla? eller var det befogad svartsjuka? Jag hade inte varit svartsjuk på Rafael, kanske för att han inte gett mig anledning? eller David som jag visste aldrig skulle göra något sådant eller Richard när jag förstod att han var otrogen. Det var helt andra känslor det framkallade.  Att bli bedragen var hemskt. Kunde ett förhållande överleva utan tillit?