På morgonen blev jag hämtad av arrangören och vi åkte upp till bergen där hästarna fanns. Där träffade jag de andra deltagarna och kom mycket väl överens med en kvinna som hette Maria och vi började prata direkt. Jag berättade att jag var där för att vila och bearbeta det som hänt i mitt liv och kanske skriva en bok samtidigt.

– Det låter som en jättebra idé. Det är viktigt att bearbeta det man varit med om. Annars kommer det alltid att finnas där och man vet inte varför man reagerar som man gör.

– Ja, det är väl det jag hoppas på och att lära av mina misstag. .Det har varit kaos och jag har förträngt mycket för att jag inte klarat att hantera det och det händer nya saker hela tiden.

Vi blev tilldelade hästar och jag fick en jättetrevlig arabkorsning. Vi satt upp och vår packning skickades med bil till den by vi skulle rida till och övernatta i. Det blev en lång stigning uppför bergen.  Väl uppe på berget blev det full galopp längs bergskammen med milsvid utsikt över hela Sofia. Det var härligt att få rida igen och samtidigt uppleva naturen från hästryggen. Efter galoppen började vi nedklättringen. Jag och Maria pratade vidare. Jag berättade hur fantastiskt det var att dansa och om den fina sammanhållningen bland alla och hur underbart det hade varit på sailsalsan i skärgården.

Jag mindes tillbaka en av de bästa dagarna i mitt liv. Det var den stora temadagen på lägret och vi skulle under dagen förbereda inför den stora festen och träna på på vårt shownummer. Jag hade sovit ganska bra i segelbåten och gick tillsammans med Hasse upp till köket och gjorde frukost. Vi slog oss ned på den stora bryggan i solskenet tillsammans med de andra med våra kaffekoppar och smörgåsar. Doften av hav och en svag bris i ansiktet tillsammans med ljudet av fiskmåsar och vågornas skvalp var ljuva minnen för mig. Det kändes som att vara i en reklamfilm för Pripps Blå med den molnfria himlen och det knallblå havet som glittrade i solen när vi satt alla på bryggan tillsammans. Annelie bryter magin och ropar högt att det är samling vid köket.

– Hör upp gott folk!  Ikväll har vi vår stora temafest som är Woodstock och vi har lite att förbereda. Ni har blivit indelade i grupper och har fått olika uppgifter. Ni har också fått varsin låt ni ska framföra inför oss andra. Instruktioner har ni här, så kom och hämta och se vilken grupp ni tillhör!

Till min glädje var jag i samma som Hasses. Vi satte lite 70- tals touch på danslokalen som redan var fin med massor av ljusslingor och sedan började vi öva lite på vår låt, Oye como va av Santana . Jag skulle vara doa med Bea i bakgrunden . Vi hade hysteriskt kul även när vi tränade då han som var Santana var en mästare i luftgitarr . Vi fixade också en tjusig gitarr i kartong. Lagom till lunchen undrade Hasse, som lovat lära mig segla, om jag inte ville segla till en annan ö och äta där?

– Jätte gärna, men jag kan inte segla.

– Vi tar en liten tvåkrona så ska jag lära dig, sa han och vi tog med våra lunchlådor, flytvästar och satte oss i båten. Hasse hissade seglet och visade hur jag skulle göra med alla tampar. Vi kom snabbt ut på havet där det blåste rätt friskt.

– Va fort det går! Skrek jag i blåsten med havet stänkande i ansiktet  hängande ut över relingen.

– Snart ska vi gippa. Då måste du vara beredd att ducka då bommen snabbt kommer farande till andra sidan av båten . Du kan skota  hem seglet lite för det blåser mycket. Båten kan välta om vi har otur.

– Oj då, sa jag och gillade spänningen ordentligt. Det här var nåt helt annat än att somna på en segelbåt i fem knop. Utan att välta kom vi fram till ön och satte oss på en klippa med solen och havet framför oss.

– Vill du ha lite vin? Frågade jag.

– Tog du med det?

– Mm, det blir extra mysigt då och maten smakar mycket godare.

Vi åt och drack och pratade och hade jättetrevligt. Det kändes som en dejt. Jag började verkligen ångra att jag haft så bråttom med Erik. Hur skulle jag reda ut det här? Hade jag inte hållit distans hade Hasse kysst mig. Vem skulle jag såra? Att vara otrogen på semester och göra slut via telefon eller när man kom hem kändes lite sisådär.

Efter flera timmar seglade vi hemåt.

– Tack för en fantastisk tur ! Det var verkligen jätte mysigt, sa jag och önskade att allt var annorlunda.

Vi lastade av och gick till hans stora fina segelbåt och började göra oss iordning inför kvällen. Jag var nästan klar eftersom jag hade svarta hotpants på mig redan och bara skulle drapera och knyta en genomskinlig aprikosfärgad sjal som 70- talsklänning. Med pannband och sminkning från Bea blev 70-tals effekten bra.

På stranden var det full aktivitet med att fixa maten och dukningen till borden. Några grupper tränade sina sånger och någon reste ett Indiantält. De flesta var ombytta i hisnande kreationer, en del i afro-peruker och stora smycken. Stämningen och fnittret steg alltefter fler och fler vinboxar fyllde borden. Vi satte oss till bords och den ena gruppen efter den andra började showa. Vår grupp gjorde succe och när jag gick fram och dansade sexigt intill ” Santana” slängde en annan tjej BHn i luften och låtsades vara groupie. Publiken busvisslade och skrattade när hon gick in i ”Indiantältet” med någon.

Hasse och jag satt nära varandra vid bordet och jag tjöt av skratt nästan hela kvällen. Vi kunde knappt slita oss för att dansa salsa. Det brukade alltid vara prioritet ett för mig. När vi sett den röda solen gå ner i havet började det bli kyligare och vi gick in i dansbanan som var klädd med presenningar, tyger, filtar och ljusslingor . Vi dansade massor av härliga danser och jag njöt av hans begåvning. Emellanåt mös vi på golvet på filtarna med andra och det blev nästan ormgrop ( anständig sådan) . Framåt natten började det glesa ut lite.

– Vart tar alla vägen? Frågade jag efter en stund

– De är uppe i bastun, svarade Hasse.

– Nu?

– Ja, det är skönt när man är varm och svettig och hoppa i havet och sedan bastun.

– Vill du gå? Frågade Hasse

– Okej. Men jag kan inte bada.

Vi gick upp till bastun och passerade köket där några fastnat i karaoketävling. I bastun var det lite naket och jag visste inte riktigt åt vilket håll jag skulle titta. Jag hade bikinin under och ursäktade mig rätt fort. Lite pryd och blyg var jag ännu. Jag gick ner till båten och försökte sova. Det gick inte. Efter någon timma gick jag upp och tog kallt vitt vin från kylen.

 

– Vill du inte sova inne hos mig? Viskar Hasse som smugit sig tätt intill och lagt händerna på mina axlar i bara   kalsongerna och smeker mina armar. En våg av längtan och ångest går genom kroppen. Jag sluter ögonen och funderar på vad jag vill och vad jag ska säga. Det jag säger är definitivt inte det jag vill.

– Jag kan inte Hasse, jag är ledsen, säger jag och möter hans blick där förväntan förbyts till sorg. Jag slår ner min blick och stammar fram någon ursäkt och tar mig in till min hytt.

– Ojdå ? säger Maria på hästryggen och tittar frågande på mig.

– Jag var så kluven.  Vi klickade verkligen på alla plan och han var perfekt för mig.  Han var inte svartsjuk.Han var rolig, intelligent, dansade som en gud och inte minst lyssnade på mig och respekterade mig. Troligen hade han klarat mina humörsvängningar och galna upptåg också.

– Varför blev du inte ihop med honom då?

– Efter att vi först träffats hade vi bara en dejt som jag inte ens visste om det var en dejt. Men av någon anledning  så blev det ingen mera träff och sen blev det midsommar och jag åkte på ett dansläger med andra vänner. Där träffade jag en annan jättetrevlig kille som också charmade mig totalt och bjöd mig på middag både där och hemma. Han var inte sen i svängarna och innan det hann bli sailsalsa hade vi ihop det. Jag klarade inte av att röra till det med Hasse. Det borde jag kanske gjort. Men det kändes inte juste.

– Ja det låter lite rörigt.

– När jag träffade Hasse igen insåg jag nog mitt misstag och pratade med en väninna om råd. Jag ville ju så gärna bli ihop med honom och jag började förstå att han verkligen var intresserad av mig och hoppats på oss . Mina skäl jag diskuterade med henne var att jag tyckte inte han skulle behöva dras med en sådan som mig. Jag var ju rätt skadad och tänkte att jag bara skulle förstöra hans liv.

– Så kan man ju inte tänka.

– Hon rådde mig att hålla mig borta från honom. Hasse hade nog med sin dotter som hade det svårt. Min väninna  bodde på hans segelbåt också. Jag har funderat ibland om hon kanske själv var intresserad också .

– Ja så kan det ha varit. Det var ju synd.

– Ja verkligen.. Han hade varit toppen för mig. Lugn och sansad men ändå sprallig och charmig. Lite som mig. Jag ångrar verkligen det. Han var så ledsen när det inte blev något. Jag mådde uselt och drack och dansade och stängde av som jag brukade.

– Hur gick det med den andra killen?

– Han var en svärmorsdröm och perfekt men vi klickade inte. Det slog inga gnistor om oss när vi umgicks. Fanns ingen kemi. Det var som att vara med sin bäste vän. Det hade jag ju redan varit med om i 25 år och jag ville ha mer i livet. Han kände precis likadant och hade haft samma erfarenhet med sin fru och efter bara en månad bestämde vi oss för att gå skilda vägar.

– Vad tråkigt. Och sen då?

Sedan så var jag rätt deppig för att saknaden efter Rafael kom upp till ytan igen och att jag missat chansen med Hasse. Jag fick rådet av samma väninna att inte bli ihop med någon alls. Jag behövde lära mig vara själv först. När jag träffade bodyguarden från Sydamerika passade det oss båda perfekt. Han var bara i Sverige över sommaren och ville inte ha en fast relation. Han var en fin vän och gav mig allt stöd och närhet jag behövde utan att varken han eller jag ställde några krav på varandra.

– Det låter ju bra.

– Det var rätt bra faktiskt.

Efter ett par timmars ritt och promenad i nedförsbacke var vi framme vid byn vi skulle övernatta i och ett vackert hus med massor av sovrum och en fantastisk trädgård bredvid floden från bergen.