29 Nyårsafton

På nyårsafton kommer Olof till butiken och hjälper mig packa som planerat. Efter några timmar kliver Anton oinbjuden in genom dörren igen och bevakar Olof svartsjukt.

– Jag åker hem nu Anna, säger Olof helt plötsligt.

– Va? Säger jag oförstående med panik i rösten, du hade ju lovat hjälpa till?

– Jag måste duscha och byta om.

– Men, har du inte med dig kläder hit så du kan byta om här?

– Nej Anna, jag hade tänkt åka hem och duscha och byta om.

– Men vi skulle ju gå ut och äta en mysig middag också? Hur blir det med nu?

Olof står på trappen på väg ut genom dörren och ser villrådig ut. Det hade ju varit bra om han sagt det innan så jag kunde planera min tid bättre? Det fanns inga marginaler här. Det var som när Miguel lovat hjälpa till i huset dagen innan mina hyresgäster skulle flytta in och struntat i det. Det blev katastrof både för min kropp, ekonomi och vår relation.

-Jag kan äta med dig, säger Anton. Jag stirrar på dem båda och vet inte vad jag ska säga. Det var inte så här jag hade tänkt mig min nyårsmiddag, som jag sett fram emot med Olof.

– Okej, mumlar jag och överväger om jag inte hellre äter själv.

– Jag skyndar mig säger Olof, så hinner vi äta också.

Anton går också och helt plötsligt är jag ensam igen. Mobiltelefonen bryter tystnaden.

-Hej Anna! Det är Jackie! Hu går det för dig?

– Ja, det är massor att göra och Olof har precis gått och jag vet inte om jag kommer att hinna klart.

– Min dejt ikväll har backat ur i sista stund och jag tänkte hänga på dig och Olof om det går bra?

-Visst Jackie, men jag tror inte det finns biljetter kvar.

-Jag har redan ringt och kollat och de kunde ordna en plats till mig.

– Okej, säger jag. Vi är där en stund innan och tar en drink i baren. Inom mig suckar jag tungt. Jag gillar Jackie, men det här skulle vara vår kväll tillsammans som vi sett fram emot hela året. Hon skulle bli femte hjulet under vagnen och jag skulle av artighet få dela med mig av Olof på dansgolvet. Tiden på golvet var redan knapp eftersom vi skulle se operan först.

-Jag ringer när jag åker, säger Jackie. Vilka kläder ska jag ta?

-Tänk nobelmiddag. Folk är uppklädda till tänderna, säger jag och lägger på och jobbar stressat ett par timmar till innan Anton ombytt dyker upp igen.

– Jag måste göra mig iordning, säger jag och går in i badrummet för att tvätta mig. Jag hinner inte duscha. Det hade känts skönt att få göra det. Jag går in i klädkammaren och tar på mig en riktig festklänning med paljetter som går bra att dansa i, fixar till håret och får på lite make up, Olofs parfym och festsmycken i strass. Det får duga. Jag känner mig smått besvärad av att Anton är där. Plötsligt dyker Olof upp. Han är fest klädd i mörk kostym och röd slips. Han ser jätte stilig ut.

– Hej Olof! Va tjusig du är! Säger jag beundrande trots att jag fortfarande är lite besviken.

– Hej Anna! Du också! säger han och ler stort. Vi promenerade till Hilton och jag kände mig inte bekväm med att Anton var med. Det blev en konstig stämning mellan oss alla. Jag valde ett bord med den bästa utsikten över Slussen och hängde av mig kappan. Jag tyckte inte om att sitta så här tillfixad och med ett baraxlat festliv framför Anton som stött på mig så hårt hela tiden. Jag försökte hålla igång en konversation.

– Vad har varit det bästa och sämsta under året som gått? frågade jag.

– Det bästa har helt klart varit våra utflykter till Fjäderholmarna, säger Olof. Båda gångerna, jag njöt av varje sekund. säger han och jag ser hur Anton stelnar till och stirrar på mig med hat i blicken. Jag vill bara sjunka genom jorden och försvinna. Han hade nog förväntat sig att vi skulle åka tillsammans och jag hade inte ens berättat att jag varit där med Olof, två gånger.

– Mitt sämsta var när jag blev sjuk och det bästa när lokalen blev såld, stammar jag fram.

– Mitt sämsta var när jag förlorade min lokal och det bästa när jag fick jobb på hotellet, säger Anton och stirrar på oss båda. Stämningen är jätte konstig och jag koncentrerar mig på maten. Olof är tack och lov duktig på att pladdra. Anton är tvärsur och hans blickar kunde dödat mig.

– Det är dags för oss att gå nu, säger jag till Olof och ber om notan. När vi kommer ut på gatan önskar jag Anton Gott slut. Han kramar mig hårt som vanligt. Varje gång är jag rädd att han ska skada min axel. Han har en särskild förmåga att göra det. När han gått börjar vi promenera och tårarna rinner nerför mina kinder. Tur att jag alltid hade vattenfast mascara. Situationen hade varit jätte spänd och jag kände mig som att jag stod mitt i en storm jag inte kunde kontrollera. Jag försöker förklara för Olof att jag försöker hålla Anton på avstånd men att han vägrar lyssna.

Promenaden på Skeppsbron skulle i vanliga fall ha varit magisk med all julbelysning och den magnifika julgranen och utsikten till Grand hotel och den belysta båten Af Chapman. Mina ben var svaga av ångesten och stressen min hjärna inte klarade att hantera. Vi tar oss in på Grand och byter skor och hänger av oss i garderoben och går vidare till baren. Jag slänger mig kraftlöst ner i den stora soffan och slappnar av och suckar tungt.

-Det känns som jag hör hemma här Olof, säger jag. Det är så vackert och mysigt här.

-Det gör du verkligen, säger han och en kypare kommer fram och vi beställer vin. Vi pustar ut och super in atmosfären när mobilen ringer.

-Hej, det är Jackie! Jag är i en taxi utanför. Kommer du och möter mig i entrén?

– Visst, säger jag och lägger på. Jag reser mig motvilligt ur soffan och går till entrén. Ingen Jackie. Jag väntar nästan fem minuter innan hon sveper in genom dörrarna i päls med pondus som en filmstjärna .

-Hej Jackie! Utbrister jag. Wow! Va fin du är! Du ser nästan ut som Sophia Loren! Och samma entré gör du också.

– Hej Anna! Hon ger mig en stressad kram och sveper med ögonen snabbt genom lobbyn. Miljön är överdådig och extremt vacker.

– Här framme ligger garderoben, säger jag och lotsar henne. Det tar henne en evighet att byta skor. Jag väntar stressat. Till slut är hon klar och jag guidar henne bakvägen till baren. Hon beställer också vin och slår sig ner mittemot. Vi pratar en stund innan det är dags att gå en trappa upp till Spegelsalen. Vi blir visade till ett bra bord och lokalen släcks och ut på balkongen kliver en ensemble ut i 1800-talskläder och börjar sjunga ur Figaros bröllop. Trots att det borde vara omöjligt att inte svepas med av atmosfären i denna sal i rent guld med målningar i taket och den vackra sången, så har jag svårt att koncentrera mig och njuta av nuet. Jag är någon annanstans. Mina tankar är fokuserade på Anton och vad han pysslade med? Jag har dåligt samvete för att jag varit på Fjäderholmarma med Olof, fast det borde jag inte ha, för jag hade aldrig lovat honom någonting. Tårarna rinner lite igen. Typiskt att denna kväll skulle börja så dåligt. Olof beter sig som en stolt tupp och ögonen glittrar av glädje. Jackie är helt hänförd och sjunger med lite. Hon har varit på turné och sjungit och dansat till dessa sånger förut. I pausen hämtar Olof champagne. Mot slutet får alla tomtebloss och har allsång till Happy New Year. Vi reser oss och ska gå. Plötsligt utbrister Jackie att hennes örhänge är borta. Hon letar febrilt och ringer taxicentralen .

– Det är ett dyrt örhänge jag måste hitta! utbrister hon och letar febrilt i sin väska och röda klänning. Jag suckar inombords. Det var inte mycket tid kvar på dansen och jag hade helst rusat ner till Vinterträdgården. Nu fick vi vackert vänta på Jackie. Vi gick ner till garderoben. Kanske var det i någon väska där? Hon får fram sin väska och efter mycket om och men hittar hon örhänget.

– Nu får vi skynda oss , följ mig och fråga ingen om något,säger jag stressat. Vi kommer utan problem in i Vinterträdgården där bandet spelar för fullt. Vi hittar ett barbord längst bak och ställer oss och tittar.

– Wow! Vad bra de spelar! Och vilken röst sångerskan har! säger Jackie.

– Nu måste vi dansa Olof! Säger jag och sliter upp honom på golvet. Vi dansar flera låtar i salsa, cha cha och fox takt och de vid borden stirrar på oss. Jag njuter av varje sekund.

-Jag tror du måste dansa med Jackie också, säger jag när låten tagit slut. Vi går till bordet och Jackie låter inte dröja på sig. Det var en riktig salsa låt och Jackie går verkligen all in. Hon har inte dansat på länge men takterna sitter definitivt kvar. Olof får det tufft som får dansa oavbrutet med oss båda men han är van vid det och njuter. Det bryts för paus och jag suckar . Typiskt, när vi precis kommit. Vi ser dock många som lämnar sina bord för att gå och tar ett bord. Det finns t om rena glas och halvfulla champagneflaskor.

-Vi sätter oss här! Säger jag och tar flaskan och häller upp i glasen. Musiken börjar spela och en stund senare är klockan snart midnatt. Vi hittar lite mer champagne och fyller våra glas. Efter en gemensam nedräkning exploderar lokalen i ett enormt inomhusfyrverkeri.

-WOW! Jackie är helt hänförd av alla raketer som susar från balkongerna under det höga taket. En gång i världen hade det varit en utegård men det hade byggts om till en ståtlig Vinterträdgård. Jag pussar Olof på kindena och ger honom och Jackie varsin kram och önskar Gott Nytt År! I mitt stilla sinne undrar jag hur året kommer att bli? Någon har sagt att det kommer att bli som det slutar. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt? Dansen tar slut alltför snabbt och det är dags att åka hem.

– Jag hör av mig imorgon när jag vaknar, säger Jackie och hoppar in i en taxi och åker till sig. Olof och jag tar nästa och åker till honom som planerat. Vi är trots allt nöjda med kvällen. Jag tar mina halva sömntabletter och sköljer ner med ett halvt glas vitt vin.

– Här Anna, har jag fixat lite grejer till dig. Säger Olof och sträcker fram en metallåda. Jag öppnar och ser att han har köpt tandborste, öronproppar i två storlekar, ögonmask och Stilnoct sömntabletter på recept.

– Men Olof, säger jag rört. Det hade du inte behövt. Jag är extremt tacksam över hur generös och omtänksam han är. Vi borde kanske bli ett par på riktigt? Jag är dock rädd att förstöra vår vänskap och det håller mig tillbaka. Säkert honom också. Han bäddar upp soffan i vardagsrummet .

-God natt Anna! Tack för ikväll! Det var fantastiskt.

– Synd att det inte bara blev du och jag. Då hade det kunnat bli lika magiskt som förra gången.

-Ja det var synd. Men det var trevligt ändå.

-Ja, jag är glad för Jackies skull. Hon sa att hon inte varit så här lycklig sedan hennes turne för massor av år sedan. Hon hade t om guldglitter i BHn.