Den speciella fågeln vill inte längre att fågeln ska få flyga med de andra. Fågeln blir ledsen och säger att den alltid kommer tillbaka om buren är öppen men om den är stängd kommer den alltid att längta ut. Den speciella fågeln svarar att fågeln är för färggrann för att få flyga ensam och när de flyger tillsammans blir den arg och bråkar när de andra fåglarna tittar. 

Desto djupare vår kärlek blev desto större blev Rafaels svartsjuka. Vi kunde inte längre gå ut tillsammans utan att det slutade i katastrof och inte heller fick jag gå ut ensam. Jag minns särskilt en kväll på Golden Hits när jag köpt biljetter till deras sång och dansshow. Där sitter sitter vi uppklädda framför varann vid ett bord längre bak och bakom oss sitter ett helt gäng unga män som skrålar och skrattar. Det här är ett typiskt ställe för företagsfester och svensexor och möhippor. Stämningen är rätt hög och det brukar vara mycket folk. Jag såg fin ut för kvällen och fick många blickar på mig. Det hände att män stirrade och försökte inleda konversationer. Jag försökte hålla en trevlig konversation med Rafael. Men hans glada humör och stolta uppsyn är på väg att förbytas till ilska. Han blir mer och mer irriterad och hans ögon är till slut svarta.

– Nu får du sluta flörta med alla! Hur tror du JAG känner mig?!Väser han ilsket och stirrar anklagande på mig och de som sitter bakom mig. Jag blir helt chockad och vet knappt vad jag ska svara.

– Hur kan du tro att jag sitter här och flörtar med andra i ditt sällskap med några som sitter BAKOM mig?. VARFÖR skulle jag flörta med andra överhuvudtaget? Jag älskar ju dig? Fattar du inte det? Varför måste du alltid förstöra våra kvällar tillsammans? svarar jag chockat och tittar sorgset på honom och tårarna väller upp i mina ögon.

Jag reser mig från bordet för att komma bort från honom och för att andra inte ska se att jag gråter. Han kunde lika gärna stuckit en kniv i hjärtat. Jag går ner till damrummet. Tårarna rinner nerför kinderna och mascaran är på väg att lösas upp. Jag är ledsen och förnärmad hur han kan ha så låga tankar om mig? När jag kommer tillbaka till bordet är Rafael också ledsen. Han förstår att han sårat mig och förstört kvällen som knappt börjat och försöker att släta över. Efter showen går vi upp och dansar vår ”egen dans ” på schlager dansgolvet. Vi har det fantastiskt och jag börjar nästan glömma den dåliga inledningen tills vi ska förflytta oss ner till discot. En man fångar mig i sina armar på väg nerför trappen som jag lyckas slita mig ur innan Rafael som är framför ser det men när vi står och pratar nyper en annan man mig hårt i rumpan och ger mig en menande blick. Jag blir arg och säger till Rafael vad han gjorde för att han skulle förstå att jag inte accepterade sånt beteende. Rafael blir helt galen och håller nästan på att slå ner honom men blir hejdad av andra gäster tills vakten kommer och vi blir ombedda att lämna stället. Jag ångrar att jag sa något. Det kunde jag ju ha räknat ut innan?

En annan kväll var vi var ute på på Clandestino. Ett ställe jag helst undvek, men nu fanns det ingen annan salsa på fredagar, så det fick bli det. Rafael blev sur redan innan vi satt oss. Kyparen hade nämligen lagt sin hand på min axel och visat oss till ett bra bord och dragit fram min stol. Jag hade givetvis sökt ögonkontakt och nickat tacksamt. Redan där var det kört. Ingen fick röra mig och jag fick inte se någon i ögonen. Det blev inte bättre när jag skulle beställa och han exploderade när jag betalat notan och gett honom dricks. Rafael undrade vad jag höll på med och menade att jag flörtade med honom och ställde till med en scen så folk vände sig om. Jag blev förstås jätteledsen och skämdes och reste mig för att gå. Försökte förklara så tyst jag kunde att jag alltid gav dricks på restaurang och jag försökte alltid vara trevlig för då fick man bra bord och bra service. Han köpte inte det och sa att jag aldrig gav dricks. Det slutade med att jag visade varenda kvitto med dricks eftersom jag ändå sparade allt och vi åt ute varje vecka, så det var en hel del. Vartannat besök betalade han dock. Ibland delade vi. Jag hade krävt det eftersom jag betalade all mat för honom och vi mest åt hos mig. Han erbjöd sig aldrig betala för det, trots att han kunde äta en hel ko.

En annan kväll hade vi varit på disco för ”mogna” på Wermdö golfklubb. Det började bra och Rafael njöt av alla damer som som kom fram och ville dansa eller män som frågade hur han bar sig åt? Det verkade viktigt för hans självkänsla. Hans ögon glittrade. Som barn hade han haft gott ställt och sedan blivit fattig över en natt efter revolutionen i Argentina och tvingats stjäla på gatan för att överleva. Att få respekt och beröm betydde mycket för hans självkänsla, men trots allt beröm och respekt jag försökte ge honom var det aldrig tillräckligt. Detta besök slutade också i tårar. Precis som på Clandestino klarade Rafael inte av att kyparen ägnade mig uppmärksamhet. Jag stirrade på Rafael så att kyparen skulle vända sig till honom istället. Det hade han svårt för och fortsatte. Han la vid midnatt handen på min axel och såg mig i ögonen och berättade att serveringen var igång nere vid poolen och när jag senare bad om numret till lokal taxi fick Rafael ett utbrott när han blinkade samtidigt som han gav mig numret. Han exploderade och jag grinade på väg hem. På natten kunde jag förstås inte somna, liksom andra kvällar vi grälat.

Det högg till i hjärtat. Jag saknade honom fortfarande. Var det fel att välja friheten framför kärleken? Hade inte Sara övertalat mig hade jag kanske valt annorlunda. Hon hade tjatat gång på gång att jag var tvungen att lämna honom för varje historia om oss jag berättade. Hennes egen pojkvän hade varit likadan, kontrollerat allt hon gjorde, misstänkt och anklagat henne för allt möjligt och gett henne elaka kommentarer . När han nästan slog ihjäl henne lämnade hon honom.

– Men han har aldrig slagit mig Sara! Hade jag förtvivlat sagt i telefonen när jag berättat om hans senaste tilltag, en förstörd Ålandskryssning tillsammans med Robin och hans flickvän..

– Det spelar ingen roll. Det här är bara början. Det kommer att bli värre . Tro mig.

– Jag älskar honom och kan inte leva utan honom.

– Vad har kärlek med saken att göra? Du lär dig.

Jag suckade. Det hade varit knappt att jag lärt mig. Jag tror inte jag hade det ännu faktiskt.